Mette

Egentligen är jag mest nyfiken på vem du är. Vad behöver du för bilder och till vad? Hur hittade du hit? Berätta gärna så mycket du vill och kan – det hjälper mig att fotografera dig (din produkt, din matlagningskonst, din familj etc) så personligt som möjligt. Men – måhända är du lika nyfiken som jag, och i så fall kommer här först…

 

 

…den officiella versionen av mig:

Fotograf Mette Ottosson, f. 1970 (i Karlskrona)

Utbildning: Lunds universitet, Gotlands Folkhögskola, New England School of Photography, Art Institute of Boston samt Högskolan i Jönköping. Kontinuerlig vidareutbildning via workshops och konferenser, tex Way Up North och Creative Live.

Bakgrund: Pressfotograf 1995, frilansfotograf i USA 1996-1999, därefter i Sverige. Egen firma sedan januari 2005. Jag arbetar främst med företagsuppdrag, porträtt, bröllop och reportage, men är alltid mycket nyfiken även på andra idéer.

Jag fotograferar: alltid i miljö (tex i någon spännande offentlig miljö, hemma-hos, eller på annan plats inomhus/utomhus vi väljer) och alltid i naturligt ljus (dagsljus) – inga studioblixtar.

Jag reser: gärna både inom Sverige och internationellt för uppdrag. Jag har varit i Danmark, Paris och Karibien på bröllopsjobb, och i Spanien för att fotografera hotell. Superkul!

Medlem: Svenska Fotografers Förbund & fotografnätverket Lovely Weddings.

Lista över mina företagskunder kan du se här.

 

 

Och här är den mycket mindre officiella versionen av mig (skriven rakt ur hjärtat, ja det får gå, och med bilder från förr och nu):

Jag älskar färg. Turkost, knallgult, rött, rosa. Djupblå Atlanten, majgröna lönnen i trädgården, de blekt rosa blommorna på det japanska trädet utanför min ateljé. Färger gör mig lycklig och på gott humör. Jag menar, det heter ju inte precis ”svartglatt”, eller hur? Livet är så härligt och det är lika bra att ha lite roligt på vägen, tänker jag. Helst varje dag.

Jag är också synnerligen förtjust i solen, fågelkvitter, sega nappar, trädsus, böcker, och havets brus. Gärna alltihop på samma gång. Det skriver jag ibland om på bloggen och på Instagram. Jag kan absolut inte vara utan kaffe, goda vännerna, Spanien eller våra extremt olika katter, trots att de är släkt hela bunten (tre st). Oftast har vi hund, helst Grand Danois. Alltid-i-fickan finns min iPhone, som passar mig så perfekt för att dokumentera vardagen.

Allra, allra mest tycker jag om Tim, min följeslagare i livet. Han är min bästa vän och min stora kärlek – vid första ögonkastet. Det var i augusti 1999. Vi bor sedan dess på en liten gård i Salomonhög, sju km utanför Båstad på Bjärehalvön i Skåne. Här i trakten bodde farmor och farfar, här växte min pappa och farbror upp.

Själv var jag blekingebo mina första tjugo år, men är man halvskåning genom arv är det inte svårt alls att gilla Bjäre. Jag kan inte tänka mig ett bättre ställe att bo på (möjligen i ett land fullt av palmer, det har jag ärvt efter min far). Vi kan svischa upp till Göteborg eller ner till Köpenhamn på nästan ingen tid alls, eller bort till mamma i Karlskrona.

Ja, just det! Hur började jag fotografera? Jag fick en Instamatic av min farbror. Den kom till stor nytta när hästarna på Grönadals ridskola skulle auktioneras bort och ridverksamheten läggas ner i början av 80-talet. Vi grät floder, snorade i hästarnas manar och trodde hjärtat skulle brista. Kommunen räddade ridskolan och vi kunde vara kvar i flera år till med våra flätor, för stora ridbyxor och flaggande ridstövlar-att-växa-i. Men fast för kameran, det hade jag hunnit bli. Morfar, farfar, mammas kusin, pappa och styvfar: alla var de glada för att fotografera. Kanske har jag det i blodet, kanske är det bara för att jag älskar att minnas: ett ögonkast, en stämning, ett tillfälle som aldrig kommer igen. Ni vet väl? En passion är något man inte kan låta bli att göra.

 

 

F O L L O W
E N G L I S H